I somras blev jag inbjuden till en uppläsning i Briedel. Gert Eisenbürger och Gaby Küppers, som sedan omkring tio år bor i den gamla stationsbyggnaden i Pünderich och byggt om den till ett litet museum för Moseldalbanan, hade hört av sig i förväg. De var intresserade av vår familj, av Arns från Reil vid Mosel, där min familj än idag driver Weingut Arns.
Att vi är släkt med Arns-familjen i Brasilien har vi egentligen alltid vetat. Det som var nytt för mig den kvällen var något annat: hur stor tyngd den här historien faktiskt har, och hur noggrant den numera är dokumenterad, av människor som forskat intensivt i den, inte bara bevarad i vårt eget familjeminne.
En bok om människor som lämnade allt bakom sig
Gaby och Gert har under lång tid arbetat för tidskriften ila, som handlar om Latinamerika. Küppers skriver dessutom för der Freitag. Två personer alltså som vet hur man researchar en historia innan man berättar den. Deras nya bok MoselbrasilianerInnen, utgiven 2026 på Rhein-Mosel-Verlag, handlar om något som knappt någon vid Mosel längre har i medvetande: att hela familjer under 1800-talet bröt upp från byar som Reil, Pünderich, Briedel och Zell och for till södra Brasilien, eftersom det inte fanns plats nog för alla här.
För oss är personen som nästan allt i boken kretsar kring ingen främling. Det är Nikolaus Arns, en vinbonde från Reil vid Mosel och, som det senare visar sig, en direkt anfader till den brasilianska grenen av vår familj. Han gifte sig först med Anna Margaretha Simonis, som troligen dog omkring 1835, och sedan i ett andra äktenskap med Maria Elisabeth Klering. 1846 packade han ihop med sina fyra barn från det första äktenskapet och utvandrade, tillsammans med flera familjer från Briedel, däribland familjen Back. Han var alltså ingen ensamvarg, utan någon som bröt upp tillsammans med halva grannskapet, eftersom det inte längre fanns någon framtid här.
Vad som blev av den här utvandringen är den del som förvånat mig mest, inte att den ägde rum, utan hur långt vågorna av den fortfarande når idag.
Barnbarnsbarnbarnet Paulo Evaristo Arns
Nikolaus Arns barnbarnsbarnbarn var Paulo Evaristo Arns, senare ärkebiskop av São Paulo och kardinal. Att den här släktingen i Brasilien fanns visste jag, som sagt, redan sedan tidigare.
Fram tills nu har släktbanden till Brasilien betytt två saker för mig: enstaka besök av brasilianare som letade efter sina rötter, och en inte helt obetydlig fördel i religionsundervisningen för mig och mina syskon hos en lärare som uppenbarligen var ett stort Evaristo-fan.
Varför man kan bli så entusiastisk över den här kardinalen blev särskilt tydligt för mig under bokuppläsningen i Briedel!
Arns föddes 1921 i Forquilhinha, en stad i Santa Catarina som 1912 var med och grundades av hans far Gabriel Arns, idag med omkring 32 000 invånare. Under den brasilianska militärdiktaturen, som varade från 1964 till 1985, var han en av de få kyrkoföreträdare som öppet vände sig mot regimen. Han låg bakom dokumentationsprojektet Brasil: Nunca Mais, ett projekt som systematiskt kartlade militärdomstolarnas tortyr, ofta med livet som insats för de inblandade. Den 8 juni 2026 hedrades han postumt för detta, tillsammans med flera medarbetare, med Troféu Audálio Dantas från journalistfacket i São Paulo, som journalist, inte bara som kyrkans man.
Hans syster Zilda Arns grundade Pastoral da Criança, en av Latinamerikas största barnhjälporganisationer, och omkom 2010 i jordbävningen på Haiti. Jag har ett barndomsminne av hennes besök i Reil. Tyvärr har jag inte kunnat hitta någon bild från det tillfället. Men jag minns säkert att hon höll ett föredrag i Reils prästgård och senare var på besök hemma hos oss.
En andra bok där man hittar spåren
Man hittar spår även i Chronik der Gemeinde Reil – Tausend Jahre Reil, utgiven av vår egen ortskommun: den innehåller ett eget kapitel om Paulo Evaristo Arns och Zilda Arns-Neumann. Där står det svart på vitt:
”Hans föräldrar var det från Moseltrakten (Reil) invandrade paret Gabriel Arns och Helena Steiner.”
På samma sida finns ett foto tryckt: kardinalen, omgiven av släktingar från Reil. Jag känner de tre personerna bredvid honom väl, det är mina farföräldrar Hannelore och Rainer Arns och min gammelfarfar August Arns. Fotot togs troligen vid hans kardinalsutnämning, den 5 mars 1973 i Peterskyrkan i Rom, så minns i alla fall familjen det, helt säker är jag inte.
August Arns är för övrigt den som grävt djupast i den här historien. Han ägnade sig åt släktforskning och reste själv till Brasilien 1960, långt innan någon skrev en bok om det. Vad han fick fram eller tog med sig hem då vet jag inte i detalj. Men utan honom skulle vi troligen veta ännu mindre idag än det lilla jag fick höra som barn.
Varför jag inte vill behålla det här för mig själv
Jag hade lika gärna kunnat behålla den här historien för mig själv, en trevlig anekdot för familjefester, inget mer. Men sedan jag börjat arbeta på vingården märker jag att den är större än så. Varje år står ättlingar till utvandrare på vår tröskel, inte bara från Brasilien utan även från USA, som följer sina förfäders spår till Mosel. Nyfikna, ofta lite överväldigade, och nästan alltid mycket intresserade av det vi gör här. Den här historien är alltså inte bara vår. Den hör till ett större mönster: människor ger sig av, människor stannar kvar, och förr eller senare möts man igen.
Därför blir det här inte den enda artikeln om ämnet. I de kommande delarna berättar jag mer om Zilda Arns och Pastoral da Criança, om kardinalen och hans motstånd mot diktaturen, om utvandringen från hela regionen, och om hur det känns för mig att idag göra vin på exakt den plats som en del av vår familj bröt upp från för nästan 200 år sedan.
Till sist: ett vin för den här historien
Om en av dessa utvandrarfamiljer från 1846 kom från Briedel, familjen Back, som utvandrade tillsammans med Nikolaus Arns, då ligger rekommendationen nära till hands för mig: vår Briedeler Weißerberg Riesling trocken. En enskild vingårdslägenhet precis från grannbyn där en del av den här historien har sitt ursprung. Smal, elegant, med en antydan av persika, ett vin från exakt den jord som dessa familjer lämnade för nästan 200 år sedan. Ekologiskt certifierat, handplockat, precis som allt annat hos oss.
Den som vill lära känna fler av våra viner hittar hela sortimentet i butiken.
Mer om ämnet
För den som är intresserad finns boken ”MoselbrasilianerInnen” här. Den som vill gå djupare hittar dessutom artikeln ”Weggehen, ankommen, gestalten” på taz-bloggen Latinorama samt artikeln ”Was ein Merler im 19. Jahrhundert in Brasilien bewegt” i Rhein-Zeitung.
